Jag har just varit på bio själv... det var inte första gången sedan jag blev skickat till den här staden...men det känns fortfarande konstigt. För att göra det hela värre så var jag där ganska tidigt och satt mig för att läsa min bok medans jag väntade på att filmen skulle börja. Fortsatte även läsa när det var reklam då jag inte förstår vad dom säger i alla fall. Folk tycker säkert man är knäpp...
Vill ju helst inte synas heller. Vad händer då? Jojo jag tar ett luftkliv nedför trappen på vägen ut och snubblar till som en annan galning. Jobbigt!!!
jag älskar att gå på bio. Jag flyr världen i romantiska komedier och känner för stunden att ALLT är möjligt. En vacker dag kommer jag att springa på en riktigt MAN på snabbköpet eller i tunnelbanan..jajaja det kommer att hända. Men så fort filmen är slut och ljuset tänds så kastas man tillbaka till verkligheten och blir deprimerad. I alla fall blir jag det. Jag fick bita mig i läppen hela vägen hem på spårvagnen för att inte börja tjuta. Väl innanför dörren brast det. Men det gick över lika snabbt. Inget som en riktigt bra gråtstund för att rensa neverna. Nu är jag trött dock.
Over and out.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Igenkänning i allt det där - i kuferiet att gå ensam. Men varför är man en kuf för att man går ensam? Jag kan inte fika själv och inte gå på restaurang själv - är alltid rädd att folk ska tänka "Ånaii, stackar den där lilla tjockisen, här får hon mumsa kaka själv för hon har inga kompisar". Helt sjukt. Jag är ju vuxen nu sedan länge!
Skicka en kommentar