Jag örk int

Jag vet att jag borde skriva...om Han... men ni vet ju alla...och jag orkar inte mer. Han är inte värd det. Tänk att man inte betydde mer för honom? Bara bortbytt så där mot denna kedjerökande, högljudda, smått ointelligenta, hysteriska Italienska. Herregud...jag har ju träffat henne i "tjejsammanhang"...om han bara visste vilka värderingar hon har. Men men ...han lär väl märka.

Jag är trött...mycket trött. Undrar hur lång tid det tar den här gången innan man orkar bygga upp tron igen.....bläääääää.

Jag tycker jag förtjänar den här bäddfåtöljen... det är ju inte helt egoistiskt för vart skall annars mina vänner sova när dom kommer undrar jag`???

Fasiken hur hamnade bilden där uppe?? Nåja you get the picture. Undrar vad den kostar?

Vidare undrar jag vad jag skall köra mina vänner i om jag inte har den här???? Jaha...nu hamnade bilden där uppe igen... det var ju bilen så klart... suck. Inget går bra idag.

over and out

Skärpning

Nu får jag banne mig ta och mogna till lite. I år har jag gått och tjatat om att jag bara vill träffa en "normal" kille... sen när en normal kille comes along och visar lite intresse (visserligen över nätet men ingen främling)...ja... då tycker jag att han är knäpp. Har detta med självkänsla att göra`? Att den som tycker om mig ja han måste ju vara helt korkad och desperat... ELLER (ännu värre) tror jag att jag kan hitta något "bättre". För om jag bara dejtar urflippade elaka killar så vet jag ju att det inte blir något i längden. MEN dejtar jag en "normal" kille... ve och fasa då kanske jag blir lycklig och fast.

Skärpning!!!

Så vackert så vackert

Har just prommat runt i den gamla delen av Zurich. Det är så vackert att man bara vill gråta. Det känns som "hemma". Tänk att en stad kan kännas så fastän det inte är det. Känns bara helt rätt. Men nu har jag valt bort Zurich som min hemstad. Men... staden har ju stått här i tusentals år så den finns väl kvar och välkomnar mig om jag vill tillbaka...får man hoppas.

Natti natti

Varför skriver jag inte för?

...jo för när allt känns jobbigt så blir det bara jobbigare när man sätter det på pränt...för då blir det SANT. Men det kanske är bra att få ner det på papperet?

Jag har sagt upp mig och accepterat jobbet i Sverige. Nu finns det ingen återvändo. Nu måste jag bli vuxen och sluta lajja runt och slita hårt på ett jobb...som jag undrar om jag klarar av. Leva i Kent ångestens land... med mörker, slask och tunnelbana... fyyy vad har jag gjort? Men det finns ljusa sidor också; värsta kicken på nya jobbet (hoppas jag), supergoa vänner som väntar, ICA (mat jag förstår), familj och svensk TV. Men i alla fall....jag har ÅNGEST med stora bokstäver... hjälp mig nån snälla....

over and out.

Jag skulle ju....

Hej alla glada,



När jag startade den här bloggen så tänkte jag att här skall det minsann skrivas om alla konstiga tankar jag har... men jag har nu upptäckt att sånt tar energi. Energi som jag inte HAR. Jag vet inte varför det är så ångestladdad att skriva. Kanske för att jag har lovat mig själv att bara skriva sanningar här? Sanningar är jobbigt.



Men här kommer en sanning som inte är så jobbig...jag har blivit erbjuden ett kanonjobb idag. I Stockholm. Eller JO det är ju också skitjobbigt för jag vet ju fortfarande inte om jag vill bo där. Hade en vision idag om hur jag gick till tunnelbanan tidigt en morgon i Februari när det är kallt och mörkt. Låt mig säga att det inte var en trevlig vision. Sen skall det också tilläggas att jag känner att jag kanske har tagit mig vatten över huvudet med det här jobbet. Men det gör man väl alltid? Det blir nog bra.

jag har inte sagt upp mig ännu. Det gör jag inte förens jag har fått allt på papper. MEN nyheten har redan läckt ut och jag har redan fått många samtal internt med folk som försöker övertala mig att stanna. Det är ju kul. men jag vet ju att det bara är av egoistiska skäl....så jag säger nej nej nej nej... tror jag :-)

Nej nu måste jag sova för min "celebration champagne" har tagit över hjärnan. Alla dom där tankarna som jag skall skriva om.... tycker du som jag tycker du som jag så gör jag det en annan dag :-)

Over and out!

Känns bra

Jag är lite stolt över mig själv. I veckan lovade jag mina engelska kollegor att jag kunde köra runt dom på lite sightseeing i helgen... och sedan jag gjorde det har jag haft en sjutusans ångest. Jag tycker INTE om att köra bil på okända, möjligtvis stora vägar.

Men hur som så packade vi in oss i bilen i morse och körde först mot österrike, där vi intog en ganska smaklös lunch. Sedan for vi vidare in till Liechtenstein där vi beblandade oss med alla svenska fans som var där för att se EM kval. Matchen var så där (det var ju trots allt fotboll)...och det var kallt. Men DIT kom vi...och HEM kom vi - utan en massa shåpande från mitt håll. Landskapet var så vackert att man bara ville gråta också...

Känns bra.

Nu skall här sovas!

Jag är inne!

Angående inlägg från igår...

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article993765.ab

Skönt!

Jag är inte vuxen...jag är trött!!!

Mail från kompis tidigare idag "kom igen då - häng med till Bern och lyssna på The Ark. Var inte så himla vuxen!"

Jag är inte vuxen... jag är TRÖTT. Trött trött trött. Jag orkar inte stuffa till mig och sitta i bilen i två timmar för att se ett band som jag inte tycker om :-(. Men det var ju snällt att han frågade. Sen fick jag ångest. Är jag så himla tråkig? Jag tycker det är skönt att gå hem och bara vara. Hur som så tog jag mig i kragen och tog två hela drinkar efter jobbet... och har nu kommit och luktar som ett gammalt askfat (japp man röker fortfarande på krogen här).

Glad att jag kom hem då. En vänlig själ har skickat mig alla låtarna till Kents nya skiva... och må jag säga att det klår ju The Ark med hästlängder.

Annars har jag mycket positiva nyheter angående jobb i Sverige idag. Men vad händer då? Jo dom kommer ångesten!!! Vad vill jag? Vill jag flytta hem? Jag är rädd för vardagslivet och att det inte finns något "sen". Så länge jag är ute och flänger så finns det ett "sen"... Sen när jag flyttar hem till Sverige. Då när jag skall bli vuxen. Om jag nu gör det så är jag nu där...inget att skylla på... hjääääääääälp.

Jag har massa att berätta men är lite bakis sedan gårdagen så det får vänta... in the meantime... äter Oreos och dricker mjölk. Gud vad jag gillar det här landet som säljer dom goda kakorna.

Mera Oreos till folket.

Vilken skitdag

Idag har det verkligen varit en skitdag. Grejjen är att det inte är någon annans fel än MITT...jag som är paranoid och hetsar upp mig över saker som inte händer... och inte kan planera min tid. Men det spelar ingen roll....skit är vad det är så vid tretiden idag stängde jag av hjärnan och började funderade på en annan sak...nämligen Twistpåsar. Vad är det för godis i dom? Jag höll på att bli tokig och engagerade mina medarbetare i denna viktiga konversation utan att komma på. Surfade till och med på nätet men det fanns inga svar att finna. Det var länge sedan jag åt en Twistpåse...jag funderar jag. Vilket lyx det var. Farmor hade jämt det hemma. När jag blir farmor (om det händer) så skall jag också jämt ha godis hemma i små gömmor som barnen kan hitta.

Nåja kvällen avslutades bra med kaffe och vit chokladcheese cake på Starbucks. Gotta love that place!!! Mera Starbucks till folket!!!

Han....

Han... Jag sitter och tänker på han... han som tar upp mycket av min fria tid... att tänka på dvs :-). Fick ett "random" SMS av honom i går.. Han brukar göra så när jag inte hör av mig på några dagar. Han är själv dålig på att svara på SMS men om jag inte hör av mig så kommer det något banalt som "fan vad fint det är med öl och fotboll"... eller något annat konstigt. Ibland undrar jag varför jag är så besatt av denna människa. Visst...han är JÄTTEFIN... så fin att man bara storknar...och har ett leende som kan smälta is (kliché I know). Sen har han utomordentlig musiksmak.. men där slutar ju allt bra faktiskt. Han är tokig fotbollsfanatiker (både spelar och tittar), slarvig, inga direkta ambitioner, totalt noll initiativ förmåga... OCH jag vet med all säkerhet att han skulle vara en otroligt dålig pojkvän. Inte otrogen...nej nej det kan jag inte tänka mig. Men inte skulle det finnas några överraskningar eller omtanke.. jag tror inte det i alla fall. Men hur som så kan jag inte släppa honom. Jag trodde att det skulle vara bättre om jag var i ett annat land... och det är det också, men bara marginellt. Jag får fortfarande ont i magen när han inte svarar på SMS eller när jag hör att han skall ut på fest. Jag tror jag blir TOKIG. Hur botar man detta? Jag vill INTE vara kär i honom något mera. Det tar för mycket energi! Dessutom vet jag ju helt klart efter 2 år utan några närmanden från honom att han helt klart inte är intresserad. Han har alltid sagt att man inte skall dejta någon som man jobbar med visserligen (och vi sitter brevid varann på jobbet)... men nu skall han byta jobb och INGA signaler. Nej BANNE MIG - nu måste det vara slut på den här galenskapen!!!Annars har jag just haft en 3 timmars lång brunch med en super trevlig tjejkompis. Det är livet det. Fint som kattskit i vällingen.I´m off like a dirty shirt!

Vilken underbar dag

I morse sov jag lääääänge...till halv 11 faktiskt och det är banne mig inte illa för en nykter 35 åring om jag får säga det själv. Sedan mötte jag upp min nyfunna vän på tågstationen för att åka på en liten utflykt. Vi hamnade upp i en mysig mysig mysig Bergsby där vi vandrade runt och tog kort på alla fina hus. Sedan vandrade vi ner bland vindruvsstockar och äppelträd...snacka idyll. Kvällen avslutade med italiensk middag och bio (Death at a Funeral...kan starkt rekommenderas...URKUL). Sedan travade jag hem i den varma luften medans massa gula löv virvlade runt om mig.... jag känner livet i mig. Det är nu officiellt...jag ÄLSKAR hösten. Fast det är klart.... snö.... .tjohoooo :-). snart.

over and out.

Jag vill INTE resa mer

Efter en lååång helg med bröllopsbestyr packade jag väskan i söndags och tåg tåget till Stockholm, på måndagen flög jag via Manchester till Isle of Man för att sedan idag (läs tisdag) flyga tillbaka via Manchester till Zurich. Det är helt SJUKT. Först och främst så hatar jag att flyga så min livstid förkortas nog med minst en dag för varje flygtur... sen skall vi inte ens börja prata om miljön. Nej nu vill jag säga stop och belägg...jag orkar inte mer. Men intervjun i Stockholm gick bra i Måndags. Håll tummen... man vet aldrig.

Stockholm är lite ångestladdad för mig men jag har insett nu att jag måste se det med andra ögon. Det kommer inte att vara som när jag bodde där för 9 år sedan. Det är annorlunda nu. Jag har fina trevliga och normala vänner nu som jag längtar SÅ efter att umgås med.

over and out. Nu är det kvartalsslut som gäller på jobbet.