Ensam...

Det blev en prom och Sex and the City igår... dock inge popcorn.

Jag har massor av kompisar.. massa GODA kompisar. Även här i min nya stad har jag fått kompisar och skall till exempel i kväll ut med en riktigt hyvens tjej och dricka vin och äta god mat på en tjusig restaurang. Varför känner jag då mig så ensam? Ensammast i hela världen? Det gör Carrie också när hon fyller 35 (Sex and the City). Även fast hon sitter bland sina fyra bästa vänner på sin födelsedag så fattas det något... den där speciellt personen som finns där bara för dig. Den som sätter dig först och inte gör några planer utan att fråga DIG först. Om Carrie känner så och man tar upp det i ett program som har miljontals tittare så är det ju fler än jag som känner så. MEN DET HJÄLPER INTE!!!!!!! Vi som är ensamma kan inte hjälpa varanndra att känna det där extra...den där lilla extra uppskattningen som gör att man strålar.. så är det bara.

Nu skall jag ut och dricka vin.

PS. Har funderat på en sak. Jag var på dop i helgen... "tack för att just DU är här" sa prästen till oss alla. Kan han verkligen ha menat det? Menar man sånt och känner så när man är präst? Eller säger man det bara för man skall....jag undrar.....