.... var the Cure som piggade upp mig efter hemska butiksbiträdet på NK.
Dom rockar..jag ryser, jag grät, jag skrattade.... Robert Smith är fortfarande samma Robban som han var när jag var fjorton...och han bjöd på sig själv. Helt underbart. Och hej till alla fina konsertmänniskor som fick mig att känna mig som fjorton igen. Ni var så fina med er kajal och tuperat hår.
I think Im falling.... I think Im falling in... I think Im falling in love with youuuuuuuu.
Träffade fin kille också...kompisen till ö A.... ahhhhh fina svenska pojken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar