Han....

Han... Jag sitter och tänker på han... han som tar upp mycket av min fria tid... att tänka på dvs :-). Fick ett "random" SMS av honom i går.. Han brukar göra så när jag inte hör av mig på några dagar. Han är själv dålig på att svara på SMS men om jag inte hör av mig så kommer det något banalt som "fan vad fint det är med öl och fotboll"... eller något annat konstigt. Ibland undrar jag varför jag är så besatt av denna människa. Visst...han är JÄTTEFIN... så fin att man bara storknar...och har ett leende som kan smälta is (kliché I know). Sen har han utomordentlig musiksmak.. men där slutar ju allt bra faktiskt. Han är tokig fotbollsfanatiker (både spelar och tittar), slarvig, inga direkta ambitioner, totalt noll initiativ förmåga... OCH jag vet med all säkerhet att han skulle vara en otroligt dålig pojkvän. Inte otrogen...nej nej det kan jag inte tänka mig. Men inte skulle det finnas några överraskningar eller omtanke.. jag tror inte det i alla fall. Men hur som så kan jag inte släppa honom. Jag trodde att det skulle vara bättre om jag var i ett annat land... och det är det också, men bara marginellt. Jag får fortfarande ont i magen när han inte svarar på SMS eller när jag hör att han skall ut på fest. Jag tror jag blir TOKIG. Hur botar man detta? Jag vill INTE vara kär i honom något mera. Det tar för mycket energi! Dessutom vet jag ju helt klart efter 2 år utan några närmanden från honom att han helt klart inte är intresserad. Han har alltid sagt att man inte skall dejta någon som man jobbar med visserligen (och vi sitter brevid varann på jobbet)... men nu skall han byta jobb och INGA signaler. Nej BANNE MIG - nu måste det vara slut på den här galenskapen!!!Annars har jag just haft en 3 timmars lång brunch med en super trevlig tjejkompis. Det är livet det. Fint som kattskit i vällingen.I´m off like a dirty shirt!